It's been forever since we talked the whole night through.

Tankar som ställer till det när jag ska somna, 

det är texter och tankar som tar form framför mina ögon när jag blundar. 

Kvällar som denna kan vara både jobbiga och helt superbra

men ikväll är de bara i vägen, tankarna alltså.

Jag behöver min sömn eftersom jag vill bli av med all nedrig förkylning.

Jag försöker få in alla ord som du sa.

Du vet hur dom smakar, det är svårt att säga mer än så.

Jag skulle vara någon annan om du fick önska. 

Så i nattens tysta ensamhet,

väver jag drömmar som ingen vet.

Jag väver drömmar om kärlek.

Men vad blir rätt och vad blir fel?

Och när släpper man en dröm?

PUSSELIPÅSK PÅ ER !  ♥