jösses

ikväll är sista kvällen i sverige för några av de exploriusstudenter som åker till usa.
för dom väntar ett förberedelseläger i NY och en massa upplevelser med det!

jag kommer ihåg när jag skrev i ett tidigare inlägg:
gaah, idag är en såndär dag då jag bara super längar till usa - eller ja , det började igår när jag vart pepp för nellies skull för att hon skulle på intervju.
min känsla innan min intervju var helt crazy ! var sjukligt nervös, sprallig och glad och efter så vart jag så lättad att jag fick feber efter en super nervig dag.

haha, det känns som att det var igår jag skrev det men tiden har gått så sjukligt fort att det är mer än ett halvt år sedan...

jag måste säga att jag är stolt över att vi vågar chansa,
att vi liksom vågar ta klivet på planet från den trygga vardagen vi är vana vid -
även om vi inte vet exakt hur det kommer gå eller hur mycket hinder vi kommer stöta på.
säger som min mamma sa till mig när hon berättade att jag fick åka:
oftast ångrar man inte det man har gjort utan man ångrar det man inte gjorde.



till sist önskar jag alla som åker idag ett stort lycka till! 
♥

you got me crazy,

liseberg med några av mina finingar imorgonbitti,

behöver jag säga att vi kommer ha as kul?

På kvällen blev det kväll, jag blev inte förvånad.

Out of reach, so far.
I never had your heart.
Out of reach, couldn't see:

we were never meant to be.

why do you keep saying maybe baby?

sådär, i fredags var jag på ambassaden och fixade visum.
jag var super nervös innan för alla foton och allt, men det gick smärtfritt och timmarna gick som minuter - antar att det berodde på mitt fina sällskap.
efter ambassaden gick jag och de andra till explorius kontor för att jag missade infomötet i maj.

det var kul att möta de som jobbar där igen och jag hade en super rolig dag!

snälla bli min igen.

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå,
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå.
Visst du kan skratta och låtsas som ingenting, 
men jag vet allt om dig för du har varit min.
Du är nån annan nu i och för sig.

veronica maggio,  alltså shiiit.

ambassadennnnnn

väntan leder ingenstans.

ni har hört det förut och kommer få höra det igen,
jag vill ha familj.
nu är det äntligen måndag så nu är det möjligt att få placering, gillar inte helger längre haha.
jag är iallafall inte ensam om att inte ha värdfamilj än, det är minst 25 andra i gruppen usa 11/12 explorius som inte har familj...
om du som läser detta skulle vara blivande utbytesstudent med explorius kan du gå med i gruppen på facebook!
jaha, nu ska jag snart sova för att sedan gå upp ganska skapligt och sedan jobba kväll.

håll tummarna på att jag får familj i veckan och ha det bra!
pusspåer

(  min visumbild, som inte alls ser ut att uppfylla kraven men som blev godkänd iallafall. )

if you want love - we'll make it.

gaaah, bara jag som tycker killen är charmig?

avresedatum.

haha, okej. 

3inlägg på runt 1 timme är lite mycket men jag kom på att det kan vara intressant för er att veta alla explorius avresedatum...

så här kommer dom:
 
1. Fredag 29 juli
2. Tisdag 2 augusti
3. Fredag 5 augusti
4. Tisdag 9 augusti
5. Fredag 12 augusti
6. Tisdag 16 augusti
7. Fredag 19 augusti
8. Tisdag 23 augusti
9. Fredag 26 augusti
10. Tisdag 30 augusti
11. Fredag 2 september
12. Tisdag 6 september
13. Fredag 9 september
14. Tisdag 13 september

blogloviiiiiin

följ mig på bloglovin. 

Indefinitely.

jag har äntligen, för några dagar sen gjort klart mitt visum och bokat tid på amerikanska ambassaden i sthlm för intervju.
datumet blev den 22a juli, jag hoppas bara att allt blev rätt - annars får man göra om allt och åka dit igen.

iallafall, sommarlov - jag jobbar varannan vecka.
idag har jag sovit sjukt länge sedan träffade jag filippa och stina och vi drog och åt gott på stan sedan gick vi hem och såg på nothing hill som filippa aldrig sett.

förresten så har jag inte fått någon familj än om det är någon som undrar.
jag går och väntar hela dagarna på Samtalet med stort s.
igår hade jag 2 missade samtal från okända nummer, men det var besvikelser båda två - typiskt.
om man bara kunde få veta något just nu känns det som att allt bara står stilla och inget händer.
visst, det sägs ju att familjerna kan vara lika bra fast man får placering sent . men det är ju mycket tråkigare att behöva gå runt och vänta än att kunna lära känna sin familj via mail osv...